Att vara sjuksköterska

är inget kall. Det är definitivt ett yrke, ett hantverk, att vara där man behövs av en eller annan anledning. Ibland innebär det att vara skicklig och fingerfärdig praktiskt. Ibland att bara våga finnas där när någon behöver en och att orka hålla ut en tystnad där ord är överflödiga. Vi finns där när ni föds/föder och när ni behöver vård. Vi finns för er i livets mitt och när ni drabbas av ohälsa. Vi finns för er och för din familj när ni dör. Vi finns där för att vi vill och för att vi är bra på det vi gör.

Min yrkesvardag består främst av att rädda liv. Att bota er från blodsjukdomar ni drabbas av. Jag ger cellgifter och smärtstillande, medicin mot illamående och för sömn. Jag ger er blod när ni har dåligt blodvärde och blodplättar när de tryter. Jag håller er i handen när ni behöver det och håller tummarna för era provsvar och röntgenundersökningar. Jag knyter handen i fickan och sörjer en smula tillsammans med er då ni får dåliga besked. 

Allt det här gör jag, och många andra, dagligen enligt Socialstyrelsens föreskrifter. Ni har alla rätt till god och lika vård och jag struntar i er etnicitet, sexuella läggning eller vilken bakgrund ni har - vilket samhällsskikt ni tillhör. Jag älskar mångfalden och era historier och ser ödmjukt på hur jag får vara en del av ert liv. En person - inte en vit rock. Det finns inget jag hellre skulle göra...inte ens när det är tungt!

Med vänlig hälsning, Florence - er sjuksköterska i cyberrymden.