Söndagsmys!?

Eller inte. Eller så kan jag hoppas på söndagsmys på jobbet :) Mitt lördagsmys brann liksom inne igår. Jag jobbade till 15 och tog vägen förbi affären för att handla lite gott till kvällen. Kassarna blev tunga som fan och det var som ett bättre gympass att bära hem eländet (läs maten). När jag kom in rann lördagsmyskänslan av mig då jag hittade maken lealös i soffan med persienner neddragna och en mindre röra i köket :( Det blev upplock av mat och en ljudbok i öronen för att stänga ute det maraton av Desperate Housewifes som pågick på TV:n.

När hungern satte in så gjorde jag en JÄTTEGOD LCHF-pizza efter ett recept jag stulit av "Sofie" som bloggar på LCHF-klubben. Apropå just den klubben som jag i början refererade till "KFIB (klubben för inbördes beundran)" så kom mitt medlemskap där att avslutas igår. Ja, med all respekt till de härliga människor jag "lärt känna" där, jag tycker verkligen att det är just KFIB. Det är verkligen jättetrist! Jag har ju varit medlem i VV tidigare och på deras forum får man ALLTID svar, pepp och feedback...eller jag har fått iaf. Tyvärr funkade inte viktiminskningen som önskat där men när jag gick med i LCHF-klubben så trodde jag verkligen att forumet där skulle vara likadant. Men tyvärr...för MIG och jag kan bara tala för min upplevelse av det så har det inte fyllt nån större funktion utan snarare bidragit till frustration över uteblivna svar på frågor och uppmuntran. Då exkluderar jag Linda, Sofie, Estellan, Jessica, Mikaela...mest...har jag glömt nån så ber jag tusen ggr om ursäkt för det ;) Jag är en person som ger och jag fortsätter att ge till dess att jag känner mig dränerad vilket jag gör nu för ovan nämnda klubb. Det tar mer energi än det ger. Att ställa en fråga och sen med en känsla av förväntan logga in och sen scrolla och klicka runt för att upptäcka att ingen svarat eller ens kommenterat väcker en känsla av osynlighet och att vara ointressant-en sorts utanförskap...lite som att vara mobbad i plugget, man finns där men "ingen" ser en. Så det är med en viss känsla av tomhet jag sagt upp mitt medlemsskap och fortsätter min resa mot normalvikt i livet utanför cyberrymden förutom här då. Jag har mer respons här än på "klubben" och det säger ju en del o m man kollar i mitt kommentarsfält. Skit samma, så här blev det.

Från det till nåt roligt! Vad jag trivs på mitt nya jobb! Helt fantastiskt bra. Vilka underbara människor som jobbar där, och vilket otroligt patientklientel. Ledsen att säga det men det känns som att gå från äldrevård (utan adekvata resurser) till avancerad sjukvård med väl tilltagna resurser. Bara jag får koll på de system, som just nu är flera, kring cytostatikabehandlingarna och rutinerna så blir det här nog riktigt bra!

På tal om just det där braiga jobbet så ska jag strax bryta min PF och ta en dusch och traska dit. Kan nog bli en skön promenad att lufta skallen i tillsammans med med otroligt spännande ljudbok Thomas Eriksons "Illdåd". Läste den första, nä snarare slukade den och nr 2 verkar precis lika bra.

Jag önskar er alla en underbar söndag därute i kylan och har varma minnen i åtanke