det är frågan. Konstaterande: jag är barnsligt obstinat. Jag är också väldigt känslig för hur folk uttrycker sig. Jag är uppvuxen med en mamma som alltid sagt att man inte "måste" kommentera hur folk ser ut oavsett det gäller hår eller brist på, klädstil eller kroppsform.
Min mamma växte upp under Twiggyeran och såg ut som Twiggy. Smal och mörkhårig och med en snudd på obefintlig byst, fast med bra hållning (sorry mamma att jag outar dig såhär du får helt enkelt låtsas att du inte känner mig ;) Hon fick dricka grädde för att lägga på sig lite hull...vilket inte funkade. Hon har berättat för mig att folk kommenterade hennes kropp med "jamen du är ju smal". Som om det skulle hjälpa alla andra problem en ung kvinna kan tänkas ha?! Eller så kommenterades hennes kropp med "du är ju så smal" och ett beklagande ansiktsuttryck. Vad är bra och vad är dåligt?! Våra kroppar uttrycker till viss del vår livsstil men det finns givetvis undantag.
Mig hjälper du inte genom att kalla mig tjockis, det har så många redan gjort och se, jag blev inte ett dugg smalare för det. Säg inte till mig att jag inte FÅR äta kolhydrater för det får jag minsann visst det, jag väljer bara själv hur mycket och om det är värt det. För vem bär mina kilon om inte jag. Vem bär det dåliga samvetet om jag väljer att dricka en back öl och klämma två fyllekäksburgare - jo jag! Vem får slåss lite hårdare i motionsspåret om jag går upp i vikt, jomen det är ju jag det också serru! Aktiv livsstil och ett "kontrollerat ätande" som håller mig mätt, det är vad jag strävar efter. Jag fick en kommentar på FB av en tjej jag träffade i vintras när vi dök. Hon hade läst min blogg och sett den bild jag la ut på mig i jeans och sa att "det absolut syns skillnad" - DÄR kom hjälp till självhjälp in. Tack Anna för att du tände en gnista till av go och vilja hos mig. <3
När någon upprepade gånger talar om för en att man "är tjock" så blir det en sanning. Det är lättare att vara tjock än att göra nåt åt det, eller hur? En kille i min högstadieklass talade om för mig en gång att jag skulle vara så himla snygg om jag inte var så tjock. TACK, jag är alltså söt men tjock. En annan vän talade i all välmening om för mig att jag är visserligen tjock men inte en riktig tjockis eftersom jag inte sitter i soffan & moffar chips och tycker synd om mig själv. OK, tack för att jag är en oriktig tjockis, men tillika en tjockis! Om jag går och köper en hamburgare "Åh, den tjockisen borde inte käka burgare", en sallad "Ah, den tjockisen gör rätt i att käka en sallad". Dricker ett par öl & röker en cigg på lokal "Där sitter hon och förstör sig istället för att vara ute i joggingspåret". När jag flåsar runt joggingspåret "Den där tjockisen behöver lägga många mil bakom sig för att bli smal". Get the picture??? Vem är du att döma mig i någon av ovan nämnda situationer? Du känner mig inte, du vet i nye var jag står eller vilka värderingar jag har. Jag är outsägligt trött på att höra kommentarer om mig eller om andras kroppar & vanor. Om du ser mig på stan och viskar tjockis så jag hör så känns mina 16 tappade kilon rätt värdelösa. De 16 jag har framför mig känns oändliga och jag betvivlar vitsen med att göra mig av med dem. När ska just jag sluta bli betraktad som tjockis? Om 5kg? 10? 15? Eller kommer jag att vara en tjockis när jag nått dit jag vill? Kommer jag upphöra att vara en tjockis någonsin? Jag är rädd att även när (ja, jag säger NÄR) jag nått mitt mål kommer samma tjocka tjej att bo i en smal kropp. Ja, jag är JAG...och oavsett hur jag ser ut så är jag densamma med mina värderingar.
Vem är då tjockisen? Jo, hon är en gladlynt, smart & rolig tjej (tant) med laster som dykning och sjuk humor och en stor portion ironi. Hon har en vass tunga hon inte har för vana att hålla bakom tänderna. Innehar en oändlig diskussionslust och tvekar inte att säga sin mening utan att för den delens skull stampa folk på tårna med golfskor (min chef sa en gång att jag är en av de få personer som har bett henne dra åt helvete på ett sätt som fick henne att se fram mot resan). Har överseende med det som händer den egna personen men tvekar inte att slå ner på en spottkobra på kokain om mina kära blir drabbade. Kort & gott - this is me!!! Du kan gilla det eller inte och du har valet likväl som jag att välja bort bekantskap.
Med detta sagt, tänker jag ta en kaffe till och njuta av ett varmt & soligt Koh Tao.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar