lördag 21 september 2013

Holiday fade-out

OK, det blev inte riktigt så mycket dykning som vi tänkt oss, tyvärr kom monsunen lite tidigare i år och många båtar har haft problem att komma ut till de djupare dyksighterna och framför allt kan det blir farligt för dykarna att ta sig ur vattnet i de höga vågorna. Så, sista dagen på Koh Tao idag alltså. Imon drar vi till Koh Samui för en dag/natt innan det är dags att flyga upp till Bangkok på tisdag för en em/kväll och slutligen flyga hem till Sverige på onsdag morgon :( Eller alltså, det är både :( & :)

Under :( hamnar:
Semestern var för kort, dyken för få & vädret har varit väldigt opålitligt. Många morgondyk som alltså går till de djupare och "bättre" dyksighterna har blivit inställda pga vinden.

Under :) hamnar:
Sista dagarna på gamla jobbet och det nya under uppsegling. Har dinosauriestora fjärilar i magen inför detta. Mellan dessa jobbgrejer så ska jag ha AW-firande m gamla jobbet och är bjuden på bröllop/ födelsedagsfest. Så längtar jag lite kinkigt nog efter min egen säng ;)


I morse vaknade jag kl 9 och kunde inte somna om utan låg och läste Katrins blogg, framför allt alla kommentarer och konstaterar att det finns ingen hejd på hur många cyberfegisar det finns därute. Anonyma hatare utan sans. Jag kan inte låta bli att skratta åt folks idioti och hoppas att Katrin använder den till energi. Nog för att hon kan spotta ur sig en del klantigheter men det är tydligen sån hon är. Låt mig förtydliga att jag inte känner Katrin och än så länge kommer jag inte att gå fram och hälsa om jag ser henne på stan (internt LCHF-skämt). Vart ville jag komma då? Jo, när man bloggar gissar jag att man vill ge en bild av sitt liv, sin egen sanning. Livet har sina upp och ner och är sannerligen inte en dans på rosor med glass & ballonger och solsken i blick. Men allvarligt talat, är det vad ni vill läsa om? (Om det nu är nån som läser) En massa fluff & lull där jag utelämnar sånt som är jobbigt för mig? I så fall kan ni sluta läsa här...that shit ain't gona happen here! Jag kommer dela ALLT (nåja) oavsett upp eller ner.

Hur som helst, det här var inte det enda jag gjorde. Jag har ju som bekant ätit "vad-fan-innehåller-det-här-mat" under semestern även om jag undvikt synliga kolhydrater. Vågen kommer att tala om för mig hur det har gått när jag äntrar den på måndag. Det är måndag som är ledordet i vad jag ytterligare gjorde under min alena morgonstund. Jag har dragit upp riktlinjer för att skaka av mig de återstående kilona av min övervikt hur många de än må vara på måndag (igen). Jo, from måndag är det STRIKT som gäller. Jag är ledig på måndagen och ensam hemma och kan i lugn och ro planera och handla och laga matlådor heeeeeeeeela dagen. Jag kommer att tillåta mig lite utsvävningar i form av alkohol på helgens tillställningar och jag känner mig själv så jag är rätt övertygad om att motionen kommer att utebli. Men from måndagen så är det slut på latröven! Då ska jag gå och träna nånstans mellan shopping och matlagning och boka upp gympass (SATS) som passar med mitt jobbschema. Det kommer att cyklas till & från jobbet och jag ska börja om min "run 3K-challenge". Vet ni vad?! Jag är aspepp!!! Jag har sen april gått ner 16 kg utan att späka mig utan varit väldigt liberal även om jag kört 16:8. Men nu är sötebrödsdagarna över och nu har jag som mål att åtminstone bli av med 10 kg till jul. I can do it!!! Min lilla internetsession med frk Z's blogg genererade i lite inköp från shoppen också. Jag längtar faktiskt efter lite struktur i tillvaron och mina proteinshakes. Jag vill också passa på att tacka min fina blivande kollega Syster Linda som alltid har ett vänligt ord till övers, pepp och som delar sanningen om sitt liv och sin kamp mot sockerberoende. Linda du är en förebild och en verklig människa! Tack för att du inkluderar mig i ditt liv (i cyberrymden i alla fall).

Nu ska jag göra det mesta av våra få dagar kvar här i Thailand. Jag har köpt presenter åt min stora fina systerdotter, Tindra, och ska nu försöka hitta lite skoj till hennes lillasyster, Tilde, också. Jag ska unna mig själv massager och pedikyr. Manikyr är inget man behöver när man dykt och vistats i saltvatten flera timmar om dagen, jag har helt enkelt inte mer än små nagelstumpar längst ut på fingertopparna. Jag hoppas också på att fånga några små solstrålar om de behagar tränga genom det massiva molntäcke som brett ut sig över denna lilla ö. Mätt i magen av scrambles med champinjoner & två sorters ost, bacon och hemlagad korv, den här gången kom jag ihåg att fota maten innan jag glufsat i mig den.

Åhhhhhh.....nu ser jag solen!!!! Plaaaaaaaaayyyyyyyyan!!!!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar